Om boken: 2009 / "Sagor handlar inte om människor" är ett kalejdoskop av leenden: mjukt, skeptiskt, ironiskt, sarkastiskt - vilket som helst. Boken är skriven om vad en person är, men samtidigt är dess hjältar mestadels djur: från Katarina II:s papegoja till den moderna rysk-amerikanska gorillan. Dessutom finns det kärleksfulla djävlar, intelligenta mikrober, intelligent schack, lärda myror och mycket mer. Handlingen utspelar sig på en mängd olika platser: från några dolda delar av människokroppen till yttre rymden, från Vinterpalatset till Lethefloden. En sällsynt genrecocktail - anekdot, liknelse, fabel, novell och saga - är involverad i ett språkspel. Efter konsumtion kommer det att vara väldigt roligt och lite sorgligt VARNING: när du läser det igen, kan du falla i tankar länge. Den sena debuten är kanske inte en egen litterär genre, men det är säkert ett eget kapitel i litteraturhistorien. Efter att ha känt för bara ett par år sedan kritikern Stepanov, som alltid var tydlig i sina tankar, klar i sina bedömningar och kunnig i sammanhang, blev jag förvånad över att lite senare upptäckte att samma person också skriver prosa. Prosa som uppenbart motsäger kritik: barock, ologisk, frodig, prydnadsfull; Jag skulle säga, surt förvärvade och oberoende. Hur många fler talanger lurar i det stora Ryssland... Fråga till fågel-trean. Vyacheslav Kuritsyn Efter att ha läst dessa kloka sagor "inte om människor", vill jag säga till mig själv: var en person. När du tar på dig en kostym, glöm inte att kostymen också tar på dig. Och om din hund börjar prata, skynda dig inte att jaga bort den. Och åtminstone ibland tänka på det eviga. Sergey Nosov